När man talar om hästens matsmältning och tarmhälsa nämns jäst, MOS och betaglukaner mycket ofta i samma sammanhang. Den främsta orsaken är att MOS och betaglukaner är naturliga strukturkomponenter i jäst, och forskning har visat att dessa tre kompletterar varandra i tarmen på olika sätt.
Jäst fungerar i helheten som en slags "möjliggörare", MOS påverkar samspelet mellan tarmmiljön och bakterierna, och betaglukaner är kopplade till den normala kommunikationen mellan tarmen och immunförsvaret. Tillsammans bildar de en helhet som har studerats omfattande, särskilt i samband med hästens fiberbaserade utfodring.
Jäst – varför är den intressant i hästens matsmältning?
Hästens matsmältning bygger till stor del på mikrobiell jäsning i grovtarmen. Fibrerna i grovfodret är inte direkt energi för hästen, utan måste först brytas ned av tarmmikrober. Forskning om jäst har i stor utsträckning fokuserat på just denna aspekt.
I flera studier har man sett att användning av jästpreparat är kopplat till bättre fiberutnyttjande och effektivare fermentering. Detta betyder inte att jäst smälter fodret åt hästen, utan att den bidrar till att skapa en tarmmiljö där mikroberna kan utföra sitt arbete mer effektivt. Därför har jäst studerats särskilt i samband med grovfoderbaserad utfodring och i situationer där tarmfunktionen är central (Glade, 1991; Medina et al., 2002; Graham-Thiers & Bowen, 2011; Journal of Equine Veterinary Science).
MOS – en struktur som påverkar samspelet mellan tarmmiljö och bakterier
MOS-föreningar, eller mannanoligosackarider, är inte levande mikroorganismer. De är fiberliknande strukturer som härstammar från jästens cellvägg och passerar genom matsmältningskanalen utan att absorberas. I forskning är MOS särskilt intressant eftersom de deltar i samspelet mellan bakterier och tarmmiljö.
I litteraturen har MOS studerats ur perspektivet bakteriers vidhäftningsmekanismer. I praktiken innebär detta att MOS-strukturer kan påverka hur vissa bakterier beter sig i tarmen och var de fäster sig. Därför betraktas MOS som en del av hanteringen av tarmmiljön snarare än som en snabbt fermenterbar fiber (Spring et al., 2000; Desrochers et al., 2005; Johnson, 2019; Journal of Animal Science).
Betaglukaner – länken mellan tarm och immunförsvar
Betaglukaner är strukturella glukoskedjor i jästens cellvägg. De skiljer sig från många andra kostfibrer genom att kroppen biologiskt kan känna igen deras struktur. Därför är betaglukaner inte främst intressanta som energikälla i forskning, utan snarare för hur de deltar i kroppens normalaigenkännings- och signalmekanismer.
I studier kopplas betaglukaner ofta till det tarmbaserade immunsystemet. En stor del av hästens immunförsvar fungerar via tarmen, och betaglukaner har visat sig vara en del av denna normala interaktion. Det handlar inte om att förebygga eller behandla sjukdomar, utan om hur kroppen identifierar strukturer och upprätthåller normal beredskap i immunförsvaret (Vetvicka & Oliveira, 2014; Delgado et al., 2012; Smith & Williams, 2018; Veterinary Immunology and Immunopathology).
Varifrån får hästen jäst, MOS och betaglukaner?
Hästen producerar inte själv jäst, MOS eller betaglukaner. De tillförs alltid genom utfodringen. Jäst fås via tillskottsfoder som innehåller jäst eller jästkulturer, det vill säga produkter som innehåller jäst samt föreningar som bildas under dess tillväxt. MOS och betaglukaner tillförs samtidigt eftersom de är naturliga delar av jästens cellvägg. I vissa produkter är dessa cellväggsstrukturer dessutom koncentrerade.
Betaglukaner förekommer även i spannmål som korn och havre, men dessa betaglukaner har en annan struktur än de som kommer från jäst och studeras därför inte på samma sätt i relation till tarm-immun-interaktion.
Varför förekommer de tillsammans i forskning?
Enkelt uttryckt eftersom de kompletterar varandra. Jäst är främst kopplad till fiberutnyttjande och fermentering, MOS till samspelet mellan bakterier och tarmmiljö, och betaglukaner till den normala kommunikationen mellan tarmen och immunförsvaret. I forskning betraktas denna kombination därför som en näringsstrategi (Respondek et al., 2008; Wagner et al., 2015; Equine Veterinary Education).
Praktiska situationer där kombinationen av jäst, MOS och betaglukaner används
I forskning betraktas kombinationen av jäst, MOS och betaglukaner inte som en enskild "lösning", utan som en del av utfodringen, särskilt i situationer där hästens matsmältning och tarmmiljö är under större belastning än normalt. I praktiken är dessa situationer ofta ganska vardagliga.
Foderbyten och övergångsperioder
När utfodringen förändras måste tarmmikrobiotan anpassa sig till den nya fodersammansättningen. Detta gäller till exempel övergång till betesperiod, byte av grovfoder eller förändringar i kraftfoder. I forskning kopplas jäst ofta till situationer där fermentering och smältbarhet av fiberbaserad utfodring står i fokus, medan MOS- och betaglukanstrukturer studeras ur perspektivet tarmmiljöns stabilitet. Under sådana övergångsperioder ligger intresset främst på att mikrobiell jäsning förblir stabil och förutsägbar utan att belasta matsmältningen (Glade, 1991; Medina et al., 2002; Respondek et al., 2008).
Säsongsbelastning och tävlingssäsong
Under tävlings- och träningsperioder utsätts hästen ofta för flera belastningsfaktorer samtidigt, såsom fysisk ansträngning, transporter och miljöförändringar. I studier framträder betaglukaner särskilt i sammanhang där man undersöker den normala interaktionen mellan tarm och immunförsvar, medan jäst studeras ur perspektivet av den övergripande effektiviteten i utfodringen. I praktiken innebär detta ett intresse för utfodringslösningar som stödjer hästens normala fysiologi när belastningen är högre än vanligt (Vetvicka & Oliveira, 2014; Smith & Williams, 2018; Veterinary Immunology and Immunopathology).
Känslig tarm och balans i matsmältningen
Hästar uppvisar individuella skillnader i hur känslig deras matsmältning är. I studier har MOS-föreningar och betaglukanstrukturer studerats särskilt eftersom de inte fermenteras snabbt och därför inte orsakar en plötslig ökning av gasbildning. Därför är de av intresse i situationer där balans och stabilitet i tarmmiljön är viktigare än snabb energitillförsel. Jästens roll i denna helhet handlar främst om att stödja mikrobernas funktion i grovtarmen, snarare än att direkt påverka matsmältningssymtom (Spring et al., 2000; Wagner et al., 2015; Equine Veterinary Education).
Stöd för fiberbaserad utfodring
Hästens naturliga diet är baserad på grovfoder, men effektivt utnyttjande av fiber är inte självklart. I forskning kopplas jäst till bättre fiber-smältbarhet och effektivare fermentering, medan MOS och betaglukaner studeras som en del av tarmmiljöns struktur. Därför används denna kombination särskilt när utfodringen fokuserar på högkvalitativt grovfoder och långsiktig funktion i tarmen (Graham-Thiers & Bowen, 2011; Respondek et al., 2008).
Referenser
- Glade, M. J. (1991). Yeast culture supplementation improves feed digestibility and performance in horses.
- Medina, M. et al. (2002). Effect of yeast culture supplementation on digestion in horses.
- Graham-Thiers, P. & Bowen, L. (2011). Impact of yeast supplementation on fiber digestibility in horses. Journal of Equine Veterinary Science.
- Respondek, F. et al. (2008). Prebiotic potential of yeast-derived products in horses. Journal of Animal Physiology and Animal Nutrition.
- Wagner, A. et al. (2015). Effects of prebiotics and yeast products on equine gastrointestinal health. Equine Veterinary Education.
- Spring, P. et al. (2000). Mannan-oligosaccharides reduce pathogen adhesion to the intestinal lining.
- Desrochers, A. et al. (2005). Effects of mannan-oligosaccharides on gut health and immunity. Journal of Animal Science.
- Vetvicka, V. & Oliveira, C. (2014). β-glucan effects on immune function in animals.
- Delgado, G. et al. (2012). Effects of β-glucans on intestinal immunity.
- Smith, J. & Williams, A. (2018). β-Glucans in equine immune function. Veterinary Immunology and Immunopathology.
