Vid utfodring av hästar är det inte bara mängden mineraler som räknas – deras inbördes interaktioner spelar en avgörande roll för upptag, biotillgänglighet och funktion i kroppen. Ett överskott eller underskott av ett enskilt mineral kan störa upptaget av andra mineraler och leda till obalans i ämnesomsättningen. Därför är det viktigt att betrakta hästens mineralbalans som en helhet.
Vanliga mineralinteraktioner
Kalcium (Ca) och fosfor (P)
● Dessa mineraler samarbetar i skelettets utveckling, men rätt förhållande är avgörande.
● Det rekommenderade förhållandet är 1,5–2:1 (Ca:P).
● För mycket kalcium kan hämma upptaget av fosfor – och tvärtom.
● Obalans kan leda till tillväxtstörningar eller försämrad benkvalitet.
Kalcium och magnesium (Mg)
● Magnesium fungerar som motvikt till kalcium i nerver och muskler.
● Högt kalciumintag kan hämma magnesiumupptaget, vilket kan orsaka muskelspänningar eller nervositet.
Zink (Zn) och koppar (Cu)
● Zink och koppar konkurrerar om samma transportmekanismer i tarmen.
● Om zinknivån är mycket högre än koppar (t.ex. Zn:Cu > 5:1), minskar kopparupptaget märkbart.
● Rekommenderat Zn:Cu-förhållande är ofta 4:1–5:1.
Järn (Fe)
● Järn konkurrerar med zink, koppar och mangan om upptag.
● Ett överskott av järn kan försämra utnyttjandet av dessa spårämnen och leda till bristsymtom trots tillräckligt intag.
● Kopparbrist kan också orsaka järnansamling i levern och leda till ineffektiv blodbildning (sekundär anemi).
● Samtidigt kan överskott av järn hämma upptaget av koppar, p.g.a. konkurrens om samma transportmekanismer.
Andra viktiga samverkande faktorer
Selen (Se) och E-vitamin
● Selen verkar på enzymnivå tillsammans med E-vitamin.
● Båda deltar i kroppens antioxidativa skydd, och deras kombination förbättrar prestation och immunförsvar.
● Brist på den ena ökar behovet av den andra.
Mangan (Mn), zink (Zn) och koppar (Cu)
● Alla tre är viktiga för bindväv, skelett och ledhälsa.
● De konkurrerar delvis om upptag och måste därför hållas i noggrann balans, särskilt hos unga, växande hästar.
Kelaterade och organiska former
● Organiska mineralformer (t.ex. proteinkelater) tas ofta upp mer effektivt och är mindre känsliga för antagonism, dvs. att ett ämne försämrar ett annat ämnes upptag eller funktion.
● Detta garanterar bättre utnyttjande, särskilt i situationer där mineraler konkurrerar sinsemellan.
Sammanfattning
|
Mineraler |
Interaktion |
|
Kalcium – Fosfor |
Fel kvot försämrar skelettets utveckling |
|
Kalcium – Magnesium |
Högt Ca hämmar Mg-upptag |
|
Zink – Koppar |
Konkurrerar om upptag |
|
Järn – Zink/Koppar |
Överskott av Fe hämmar Zn och Cu-upptag |
|
Selen – E-vitamin |
Samverkar i cellernas antioxidantskydd |
|
Organiska former |
Mindre känsliga för negativ interaktion |
