Stärkelse är en icke-strukturell (eller löslig) kolhydrat som består av kedjor av glukosmolekyler. Växter lagrar stärkelse som energikälla. Även om spannmål innehåller mycket stärkelse, bidrar nästan all föda som hästen äter – även grovfoder som hö – till det dagliga totala stärkelseintaget. Hästens tunntarm bryter ner stärkelse främst med hjälp av enzymet amylas, och kroppen absorberar glukoset till blodomloppet. Hos friska hästar får blodsockerstegringen bukspottkörteln att utsöndra insulin, vilket möjliggör transport av glukos till insulinkänsliga celler, som till exempel muskelceller. Alla hästar behöver en viss mängd stärkelse för att upprätthålla kroppsfunktioner och för att orka arbeta.
Kolhydraters roll i fodringen har under de senaste åren varit ett av de mest centrala näringsämnesrelaterade ämnena. Ämnet har också studerats omfattande.
Stärkelse och hästens tarmhälsa
Ett för högt stärkelseintag kan överskrida tunntarmens kapacitet att smälta det, varvid en del av stärkelsen hamnar i grovtarmen. Där börjar mikrober snabbt fermentera den, vilket bland annat producerar mjölksyra. Detta kan leda till en situation där tarmens bakteriebalans rubbas – vissa bakterier förökar sig okontrollerat och fiberbrytande bakterier kan dö ut. Följden kan bli matsmältningsstörningar, kolik och i allvarliga fall till och med utlösning av fång.
Hur mycket stärkelse är då för mycket? Forskare är överens om att mängden stärkelse per utfodringstillfälle bör begränsas till under 2 g per kilogram kroppsvikt (till exempel bör en häst på 500 kg äta högst 2,2 kg havre per utfodring). En mer försiktig rekommendation är att halvera denna gräns: under 1 g/kg/utfodring kan även minska risken för magsår. För mycket känsliga hästar med hög ämnesomsättningsrelaterad risk rekommenderas under 0,3 g/kg/utfodring – även detta tillåter exempelvis 2,5 kg portioner av lågstärkelsekraftfoder.
Mängder av stärkelse som många fritidshästägare upplever som höga är ur professionell synvinkel ofta måttliga, och kan vara gynnsamma för friska prestationshästar när man vill stödja arbetsorken och återställa musklernas glykogenlager efter hård träning.
Stärkelse och hästens beteende
Det finns mindre forskningsunderlag när det gäller beteende, och effekterna av stärkelse varierar från häst till häst. Det finns fysiologiskt stöd för tanken att lösliga kolhydrater ger snabbare energi, medan fett och fiber fungerar som "långsammare bränslen". Detta innebär dock inte att söta, sockerrika eller stärkelseinnehållande foder automatiskt gör hästen ”het” eller att fettrika foder automatiskt gör hästen lugn.
Den viktigaste faktorn för hur ”energisk” en häst är, är det totala kaloriintaget. Ju mer kalorier hästen får utöver sitt behov, desto mer energi finns tillgänglig för rörelse eller viktökning – oavsett om den kommer från kolhydrater eller fett.
Som allmän riktlinje kan det dock vara så att om man vill öka pigghet och skärpa, kan det vara bra att öka kolhydratmängden. Om målet däremot är ett lugnare temperament och beteende, kan det vara bättre att öka andelen fett för att möta det totala energibehovet.
Sammanfattning
Vissa hästar med särskilda hälsoproblem kan dra nytta av en låg- eller mycket lågstärkelsediet. Friska prestationshästar tål dock, och kan till och med gynnas av, måttliga mängder stärkelse i fodret. Idag rör sig tänkandet alltmer bort från ytterligheter och mot den gyllene medelvägen – en måttlig mängd lösliga kolhydrater i fodret kan vara fördelaktigt och är inget som behöver undvikas till varje pris.
Källa: The Horse Magazine
