Goda fibrer ger stöd åt en bra tarmflora
Hästar på bete använder den mesta delen av sin tid under dygnet (12–17 t) till att äta och leta mat. Deras matsmältningsorgan är anpassade till att ta emot små mängder mat med korta mellanrum. Under naturliga förhållanden använder hästar färskt gräsbete som näringskälla och därför är också rätt sorts grovfoder utgångspunkten vid all utfodring av hästar. En tillräcklig tillgång till grovfoder är ytterst viktigt när det gäller att förhindra uppkomsten av olika födorelaterade sjukdomar och beteendestörningar.
Hästens matsmältning är anpassad till att sönderdela fibrer effektivt. Gräs innehåller cirka 20 procent fibrer. En häst äter helst gräs, som är cirka 15 cm långt. När gräset växer, ökar stråandelen varvid även andelen fibrer ökar. Det finns stora skillnader i hur hästar smälter fibrer, och detta kan vara en ganska betydande faktor som avgör om hästen enkelt behåller vikten. Utöver fibrer smälter hästen socker bättre än stärkelse.
Cirka 1,5 kg grovfoder per 100 kg
Som en tumregel i utfodringen gäller att man bör ge cirka 1,5 kg grovfoder per 100 kg levande vikt. En häst som väger 500 kg bör alltså få minst 7,5 kg grovfoder om dagen. Om grovfodret består av hösilage med en torrsubstansandel på 75 procent, bör hästen få cirka 9,5 kg för att behovet av grovfoder ska vara uppfyllt. Torkat hö och torkade örter innehåller regelmässigt sett låga halter av socker och stärkelse. De hjälper till att upprätthålla en mångsidig bakterieflora i hästens tarmsystem, vilket underlättar både upptaget av näringsämnen och matsmältningssystemets funktion. Att tarmsystemets bakterieflora är mångsidig har en betydande inverkan på hästens välmående och på hur hästen tillgodogör sig näringen. För att tarmsystemet ska må bra bör mängden kraftfoder också fördelas på så många utfodringstillfällen som möjligt.
Hästens matsmältning tar hjälp av enzymer och mikrober
Hästens matsmältningssystem har som uppgift att sönderdela näringen till en sådan form, att näringsämnena kan sugas upp i matsmältningskanalen och omvandlas till energi i kroppen. Hästens matsmältning sker med hjälp av matsmältningsenzymer och tarmmikrober.
Den mest centrala delen i matsmältningskanalen när det gäller upptaget av näringsämnen är tunntarmen, där den största andelen av näringsämnena tas upp. Tunntarmen innehåller enzymer som smälter näringsämnena. Tunntarmens väggar befinner sig hela tiden i rörelse och transporterar därigenom fodret vidare. En tillräcklig mängd grov fodersubstans, dvs. fibrer, inverkar positivt på tarmens rörelser. Svår stress kan bromsa tarmrörelserna, vilket kan ge upphov till förstoppning. För att fodret ska röra sig genom tunntarmen på ett optimalt sätt, bör det även innehålla rikligt med fibrer.
I tjocktarmen sönderdelas de delar av grovfodret, som tunntarmen inte klarar av att smälta. Tjocktarmen och dess mikroflora har stor betydelse för sönderdelningen och upptaget av grovfoder liksom även fibrerna i fiberhaltigt foder. Vid utfodringen bör du se till att tjocktarmens mikroorganismer får tillräckligt med näring i form av fibrer, eftersom störningar i tjocktarmens funktion snabbt visar sig genom hästens allmänna näringstillstånd. Tjocktarmens bakterier tillverkar på egen hand C- och K-vitaminer samt vitaminer som tillhör grupp B åt kroppen.
Brist på fibrer ökar risken för matsmältningsstörningar
Fodrets resa genom matsmältningsorganen tar mellan två och fyra dygn. Hästens matsmältning är unik och mer utsatt för matsmältningsstörningar än hos många andra djur.
Näring som bara innehåller små mängder fibrer rör sig inte genom hästens matsmältningskanal på ett normalt sätt, utan kan orsaka problem med matsmältningen. Hästar behöver stora mängder långa stråfibrer för att minimera uppkomsten av olika matsmältningsstörningar.
Fiberhalten i det stråfoder som ges till hästen har stor betydelse för dess matsmältning. Hästens matsmältningskanal behöver växtfibrer för att fungera normalt.
Hö med hög stråandel kan dock begränsa mängden energi som hästen kan tillgodogöra sig och orsaka energibrist hos tävlingshästar. Å andra sidan utgör grovfoder med hög stråandel en underlättande faktor för hästar som lätt går upp i vikt. Ju mer fiber som finns i fodret, desto mer tid går åt till att smälta det.
Hö, men av vilken sort?
Höets näringsmässiga kvalitet påverkas i första hand av hur långt växten kommit i sin tillväxt när den skördas. Hö som skördats sent på säsongen innehåller ofta rikligt med för hästen osmältbara strådelar, som försvagar upptaget av näringsämnen. Proteinhalten i hö med hög stråandel är ofta låg medan sockerhalten är hög, eftersom växten lagrar sockerarter i strået. Bladrikt foder, som innehåller mindre mängder tjocka strån, kommer från yngre växter som ännu inte hunnit bilda så mycket strådelar. Sådant foder har oftast bättre fodervärden och är enklare att smälta. Höets näringsmässiga kvalitet påverkas dessutom av bl.a. vilka växtarter som ingår, deras inbördes förhållanden, vädret vid skördetillfället, skördemetoden samt vallens skötsel.
Normal utfodring ger oftast hästen tillräckligt med fibrer. Ett vanligare problem är snarare andelen svårsmälta fibrer (till exempel halm eller gräs, som hunnit bilda alltför grova strån). Stora mängder svårsmälta fibrer i fodret försvagar matsmältningen och upptaget av näringsämnen och kan ge upphov till så kallad hömage.
Om mängden smältbara fibrer, särskilt i grovfodret, inte är tillräcklig eller om mängden hö av någon anledning måste begränsas, går det att ge stöd åt matsmältningen med fiberhaltiga foder. Kostfiber finns i produkter från växtriket: säd, grönsaker, frukter och bär samt i nötter och frön. Hampfrö, chiafrö, hampkli, linfrö, sockerbetsfibrer, rödbeta, solros- och pumpafrö, svarta vinbär, äpplen och nypon är andra bra källor till ytterligare fibrer.
