Användningsstudie av nässla
Vid Kainuun ammattiopisto utbildas hundar för olika arbetsuppgifter bland annat för polisen, tullen och ledarhundsskolan.
Läroanstalten beslutade att genomföra en studie där användningen av nässla i hundarnas utfodring undersöktes. Hundarnas kropp reagerade snabbt och till övervagande del mycket positivt på att nässla lades till.
För fem projekthundar började man ge nässla som stöd till den övriga utfodringen. Hundarna reagerade snabbt på nässlan både utvändigt och invändigt: hos alla hundar minskade mängden avföring och dess konsistens och färg förändrades redan vid slutet av den första veckan. Inom några veckor började pälsen hos fyra hundar glänsa tydligt bättre än tidigare och pälsen blev starkare. Även hundarnas håravfall minskade. Två av hundarna hade sedan tidigare haft rinnande ögon. Några veckor efter att de började äta nässla minskade ögonflödet betydligt hos dessa hundar. För en av hundarna som deltog i testet passade nässlan däremot inte, utan den fick kraftiga klådsymtom, varefter man avslutade givandet av nässla till just den hunden.
Senare lades ytterligare två nya hundar till testgruppen. Båda dessa hundar hade en benägenhet till ögonsekret samt glänslös päls. Inom några veckor efter att man börjat ge nässla försvann dessa problem helt: pälsen blev glänsande och ögonsekretet upphörde. Samtidigt förbättrades också foderupptaget. När testet fortsätte togs åter tre nya hundar in i gruppen. Av dessa hade två haft matsmältningsproblem: den ena hade haft magutvidgningar och den andra ständig lös mage. Matsmältningen förbättrades hos båda hundarna efter att man började ge nässla.
De tidigare besvär som de hundar som deltog i försöket hade haft var antingen anatomiska eller fysiologiska, och på grund av dessa hade hundarna varit tvungna att äta endast en viss typ av foder eller annars leva mer begränsat eller ta till läkemedelskurer. Efter att man börjat ge nässla försvann dessa symtom nästan helt eller minskade avsevärt. Största delen av hundarna reagerade alltså mycket positivt på att få nässla.
Så här räknar du ut doseringen av örter för sällskapsdjur:
De mängder som anges här är riktgivande. Doseringen kan behöva ändras beroende på örten samt djurets storlek och individuella känslighet. Örter kan tillsättas i utfodringen antingen som sådana eller i form av uppdraget örtte. Mängden örter som används vid tillredning av örtte beror på örten och vilken del av växten det gäller. Som grundregel kan man hålla 1–2 tsk ört per 2,5 dl varmt vatten. Dragningstiden påverkar örtteets styrka väsentligt. Generellt är blommor och blad kraftigare än växtens stjälkar, och därför räcker det ofta med kortare dragningstid för dem än för “hela örten”. Trädbark samt olika örtrötter är hårda, och därför bör de dras länge eller kokas om de ges till hundar eller om du använder dem själv. Anvisningar längre ner.
Hundar:
- Mängden örter i förhållande till vikten. Till exempel för en hund på 80 kg är doseringen 1–2 tsk ört / 2,5 dl vatten. För en hund på 40 kg ges halv dos, för en hund på 20 kg ¼ del och för en hund på 10 kg 1/8 del av dosen. Hundens tarm kan inte bryta ner örter, därför bör man koka ett avkok eller extrahera dem i olja.
Hästar:
- 8–16 gånger dosen beroende på örten samt djurets vikt. Till hästar kan örter ges utan uppdragning, men när snabb hjälp behövs främjar uppdragning upptaget av de verksamma ämnena. Avkoket kan ges till hästen tillsammans med örterna, utan silning.
