När man jämför kompletteringsfoder för hästar kan prisskillnaderna ibland kännas svåra att förstå. Två produkter kan se nästan likadana ut, innehålla samma typ av råvaror och ha ungefär samma användningsområde – men ändå kosta väldigt olika.
Vad beror prisskillnaden på?
Påsens storlek eller kilopriset säger förvånansvärt lite om produkten. Priset påverkas framför allt av råvarornas kvalitet, form och koncentration, men också av dagsdos, tillverkningsmetod, analyser, rening, produktionsvolym och förpackning.
Samma namn på råvaran betyder inte samma kvalitet
I innehållsförteckningen kan det till exempel stå zink, magnesium, E-vitamin, aminosyror, chia eller Boswellia.
Men namnet i sig berättar ännu inte vilken typ av råvara det faktiskt handlar om.
Mineraler kan användas i olika kemiska former, vitaminer i olika former och växtbaserade råvaror kan skilja sig åt när det gäller till exempel vilken växtdel som används, ursprung, bearbetning och halten av naturligt förekommande ämnen.
Därför kan inköpspriset på två råvaror skilja sig mycket, även om produkterna ser nästan identiska ut för konsumenten.
Koncentrationen spelar stor roll
En av de viktigaste faktorerna bakom priset är hur mycket av det aktuella näringsämnet eller den önskade råvaran produkten faktiskt innehåller.
Två produkter kan till exempel båda innehålla zink, men zinkhalten kan vara flera gånger högre i den ena. Samma sak gäller aminosyror, vitaminer, magnesium och många växtbaserade råvaror.
Därför är det ofta mer relevant att fråga:
Hur mycket av det önskade näringsämnet får hästen per dagsdos?
Samma typ av produkt – helt olika koncentration
Biotinprodukter är ett enkelt exempel.
Två produkter kan båda marknadsföras som biotintillskott, men den ena kan ge 10 mg biotin per dagsdos och den andra 20 mg.
Det är en dubbelt så stor mängd.
Om man bara jämför burkens pris eller kilopriset kan den mer koncentrerade produkten verka dyrare. Men när man tittar på hur mycket biotin hästen faktiskt får per dagsdos, kan jämförelsen se helt annorlunda ut.
Samma princip gäller till exempel zink, koppar, E-vitamin, magnesium och aminosyror.
E-vitamin – samma namn, men olika form och styrka
När det gäller E-vitamin kan prisskillnaden bero på två saker: hur mycket E-vitamin dagsdosen innehåller och vilken form av E-vitamin som används.
E-vitamin kan användas i naturlig eller syntetisk form. Dessa är inte helt likvärdiga, så enbart mängden i milligram eller IU berättar inte alltid hela bilden.
Två produkter kan alltså båda vara E-vitamintillskott, men den ena kan innehålla syntetiskt E-vitamin och den andra naturligt. Även koncentrationen kan skilja sig markant.
Chia de Gracias CDGE innehåller 100 % naturligt RRR-α-tokoferylacetat. Ett gram ger 500 IU E-vitamin, vilket innebär att en dagsdos på 2 gram ger 1 000 IU.
När man jämför E-vitaminprodukter är det därför bra att titta på:
- om E-vitaminet är naturligt eller syntetiskt
- hur mycket E-vitamin dagsdosen ger
- vad dagsdosen kostar
Fyllnads- och bärarämnen påverkar koncentrationen
I vissa kompletteringsfoder används bärar- eller fyllnadsämnen.
De kan ha ett helt motiverat tekniskt syfte, till exempel att underlätta blandning, tillverkning eller dosering.
Men de kan också öka produktens totala mängd i förhållande till den råvara eller det näringsämne som man egentligen vill tillföra. Då kan kilopriset bli lägre, samtidigt som koncentrationen sjunker och dagsdosen blir större.
En stor påse betyder alltså inte automatiskt att den innehåller mer av det näringsmässigt viktiga innehållet.
Pelletering påverkar också sammansättningen
En pelleterad produkt uppstår inte alltid genom att man bara pressar ett pulver till pellets. För att få en pellet som håller ihop, är jämn och fungerar i tillverkningen kan receptet behöva innehålla bärar-, struktur- eller bindemedel.
Deras uppgift kan till exempel vara att förbättra massans pressbarhet, pelletens hållbarhet och produktens jämnhet.
Det innebär samtidigt att hela produktens vikt inte nödvändigtvis består av de näringsämnen eller råvaror man framför allt vill ge hästen.
Pelletering kan vara en praktisk och bra tillverkningsmetod, men även här bör man jämföra näringsinnehåll och dagsdos, inte bara produktform eller kilopris.
Ett lågt kilopris kan bli dyrare per dag
Ett enkelt exempel:
Produkt A
Pris 25 €/kg
Dagsdos 100 g
→ 2,50 €/dag
Produkt B
Pris 45 €/kg
Dagsdos 20 g
→ 0,90 €/dag
Sett till kilopriset verkar Produkt B betydligt dyrare. I daglig användning är den däremot klart billigare.
När man jämför produkter är det därför klokt att titta på:
pris + dagsdos + mängden av det önskade näringsämnet per dagsdos.
Även råvarans form påverkar priset
Alla näringsämnen används inte i samma form.
Spårämnen kan till exempel förekomma som oorganiska föreningar eller organiskt bundna former. E-vitamin kan vara naturligt eller syntetiskt, och magnesium finns i flera olika föreningar.
Råvarupriset kan skilja sig betydligt mellan dessa alternativ.
På båda förpackningarna kan det ändå stå exempelvis “zink”, “magnesium” eller “E-vitamin”.
Därför räcker det inte alltid att bara läsa namnet på näringsämnet.
Växtbaserade råvaror kan också skilja sig mycket
När det gäller örter och andra växtbaserade råvaror kan prisbilden vara ännu mer komplex.
Priset påverkas bland annat av:
- var växten har odlats
- vilken del av växten som används
- hur den har torkats och bearbetats
- hur hög halten av önskade naturliga ämnen är
- om det handlar om ett vanligt växtpulver eller en råvara där halten av vissa ämnen har specificerats
- hur noggrant råvarans renhet och sammansättning är känd
Även olika partier av samma växt kan skilja sig mycket
Växtbaserade råvaror är naturprodukter. Växtplats, väderförhållanden, skörd, torkning, sortering och lagring påverkar deras egenskaper.
Chia är ett bra exempel.
Det finns olika kvalitetsklasser och partier av chia som är avsedda för olika användningsområden. Chia av hög kvalitet är jämn och noggrant rengjord och kan omfattas av strikta krav när det gäller till exempel fukthalt, föroreningar och övrig kvalitet.
För foderbruk kan olika typer av råvarupartier användas, så länge de är säkra och lämpliga som foder. Ett parti som inte uppfyller de kommersiella kvalitetsspecifikationerna för livsmedelsbruk kan i vissa fall användas som foderråvara.
Detta kan också synas tydligt i råvarupriset.
Rengöringsgraden kostar också
Att rengöra frön är inte ett kostnadsfritt arbetsmoment.
Ju noggrannare man avlägsnar till exempel damm, växtrester, ogräsfrön och andra föroreningar, desto mer kostar bearbetningen.
Detta kan vara en av orsakerna till att två råvaror som båda kallas chia ändå kan ligga på helt olika prisnivåer.
På Chia de Gracia använder vi alltid chia av klass 1. Det är ett medvetet råvaruval, även om det finns billigare alternativ på marknaden.
Kvalitetskontroll syns inte utanpå påsen
Analyser av råvaror och färdiga produkter kostar.
Tillverkaren kan till exempel följa näringsinnehåll, mikrobiologisk kvalitet, tungmetaller, fukthalt, eventuella skadliga ämnen samt råvarornas ursprung och spårbarhet.
Utöver detta behövs egenkontroll, batchspårning och dokumentation.
Konsumenten ser inte detta på utsidan av förpackningen, men det är en del av produktens tillverkningskostnad.
Produktionsvolymen påverkar priset
Det spelar också stor roll om en produkt tillverkas i några tusen kilo eller i miljontals kilo.
Stora tillverkare kan köpa råvaror, förpackningar och transporter i mycket stora volymer och därmed få lägre priser.
I mindre produktion blir kostnaden per produkt ofta högre för till exempel tillverkningsarbete, förpackning, analyser och logistik.
Därför kan kostnadsstrukturen för ett specialiserat kompletteringsfoder som tillverkas i små serier se helt annorlunda ut än för en massproducerad produkt.
Förpackningen är också en del av priset
Förpackningen ska inte bara se bra ut.
Den ska också skydda produkten mot till exempel fukt, syre, ljus och påfrestningar under transport.
Utöver själva påsen tillkommer kostnader för bland annat etiketter, tryck, förpackningsarbete, transportkartonger och olika skyldigheter kopplade till förpackningar.
Och produktutvecklingen?
Ett bra kompletteringsfoder uppstår inte bara genom att man blandar några råvaror med varandra.
Vid produktutvecklingen behöver man bland annat fundera på:
- vilka näringsämnen produkten ska komplettera med
- i vilken koncentration
- i vilken form de ska användas
- vilka råvaror som fungerar tillsammans
- vilken dagsdos som är rimlig
- hur produkten blir jämn
- hur den ska kunna doseras praktiskt
- hur produktens sammansättning och märkning ska utformas korrekt
Även detta arbete är en del av produktens verkliga kostnad.
Dyrare betyder inte automatiskt bättre
Priset i sig är ingen garanti för kvalitet.
En billigare produkt kan vara fullt tillräcklig för en viss häst, och alla hästar behöver inte den mest koncentrerade eller dyraste produkten.
Men ett lågt kilopris betyder inte heller automatiskt att produkten är billigast i användning.
När man jämför produkter är det därför bra att fråga:
Vad innehåller produkten egentligen?
I vilken form finns råvarorna?
Hur mycket innehåller den?
Hur stor är dagsdosen?
Och hur mycket av det önskade näringsämnet får hästen per dagsdos?
När man börjar jämföra på det sättet blir det ofta mycket lättare att förstå varför två produkter som ser nästan likadana ut kan kosta väldigt olika.
Fodrets verkliga pris avgörs till slut inte av kilopriset – utan i foderkrubban.
