Ston och hormoner

Örter som hjälp

På våren börjar brunstcyklerna hos ston igen, och då kan det finnas behov av att använda örter som är avsedda för att lindra brunstsymtom. För vissa ston kan brunsten göra livet betydligt svårare och göra dem ömma, irriterade och svåra att hantera. Särskilt de första brunsterna på våren är ofta de mest besvärliga.

För att lugna ett sto som är svårt att hantera kan man till exempel prova gullris, kamomill, citronmeliss, björk, ljung, pepparmynta samt naturligtvis munkpeppar. I riktigt svåra fall kan man även pröva valeriana, men användningen bör övervägas noggrant och ske med försiktighet. Valeriana finns också med på karenslistan, så vid tävling bör man komma ihåg en karenstid på 4 dygn. Vid kramper i bäckenbottenmusklerna och smärttillstånd kan djävulsklo vara till hjälp. Örter som påverkar humöret kan börja ges ungefär en vecka före den beräknade brunsten eller senast när de första symtomen visar sig. Det är bäst att testa en eller två örter i taget, eftersom man då lättare kan avgöra vilken behandling som fungerar bäst för just detta djur. Det är också bra att byta örter emellanåt, så att deras effekt fortsätter att vara verksam. Munkpeppar är dock ofta den ört som fungerar bäst när den ges under hela brunstperioden.

Om problemet i stället är svag brunst eller dålig fertilitet, ges örter med hög östrogenaktivitet och vitalitetsstärkande egenskaper, såsom nässla, rölleka, salvia, maskros, lakrits och rödklöver. Även pollen är ett bra val vid denna typ av problem och kan bidra till att öka libido.

Ett väl utfodrat sto förlorar inte glansen i pälsen även under dräktigheten. Hos ett sto som utfodras dåligt börjar kroppen däremot omfördela näringsämnen till fostrets tillväxt även från pälsen. Detta syns som en matt päls och ett allmänt trött intryck. Ett dräktigt sto behöver mycket vitaminrik föda för att må bra. Vitaminer fås i riklig mängd från olika bär. I dieten för ett dräktigt djur är det särskilt i slutet av dräktigheten bra att lägga till stärkande örter, såsom hallon, rölleka, lusern, linfrögel och svartvinbär. Att ge dessa några veckor före den beräknade fölningen stärker förlossningsorganen och kan underlätta födseln. I allmänhet är det viktigaste fodret för ett dräktigt sto hö av god kvalitet som innehåller tillräckligt med protein. En tumregel är att ju mer strå höet innehåller, desto mindre blad innehåller det. Strået samlar mer socker medan bladet innehåller mer protein. Även förhållandet mellan kalcium och fosfor i höet är viktigt, och det bör vara minst 2:1, alltså mer kalcium än fosfor. Även avelsston ska utfodras enligt hur mycket de motioneras och används. Om motionen minskar under dräktigheten bör även kraftfodergivan minskas för att förebygga övervikt. Revbenen behöver inte synas, men de ska kunna kännas när man känner över huden med fingrarna. Under de tre sista månaderna av dräktigheten behöver stoet redan mer kraftfoder eftersom fostrets tillväxt då accelererar. I utfodringen av både ston och föl bör man särskilt beakta mängden mineraler, eftersom de har stor betydelse för en frisk hästs tillväxt och utveckling. Dessutom är ett tillräckligt intag av högkvalitativt vitamin E och selen viktigt. Behovet av vitamin E ökar under dräktighetens gång, och enligt studier har det visat sig höja mängden antikroppar i den kommande råmjölken.

Återhämtningen efter förlossningen underlättas, förutom av hallon, även av maskros och johannesört. Till ett dräktigt djur ska man inte ge nässla, en, ringblomma, humle, persilja eller libbsticka. Dessa kan bidra till abort eller belasta stoets njurar för mycket. Även mjölkproduktionen hos ett digivande sto kan ökas med hjälp av örter. Mjölkbildningen stimuleras bland annat av mjölkört, hallon, nässla, dill och fänkål. Under avvänjningsfasen minskar däremot salvia, våtarv och daggkåpa mjölkproduktionen.

Även hingstar vaknar till liv på våren

Även för hingstar är våren en tid av uppvaknande, och hos vissa kan könsdriften vara mycket stark. För att lugna hingstar kan man prova ljung, hagtorn, kanel samt även munkpeppar, förutsatt att hingsten inte är avsedd för avel. Munkpeppar har fått sitt namn av att munkar en gång använde den i kloster för att göra livet lättare för sig. Om man i stället behöver väcka hingstens intresse för ston kan pollen fungera som ett utmärkt medel även för detta.

Örter som passar för ston

Grinig och svårhanterlig sto:

• gullris, kamomill, citronmeliss, björk, ljung, pepparmynta, munkpeppar
  
• Vid kramper i bäckenbotten: djävulsklo 2–3 dagar före brunsten och 2–3 dagar efter att brunsten börjat
  Valeriana

Svag brunst, dålig fertilitet:

• nässla, rölleka, salvia, maskros, lakrits och rödklöver, pollen
  
• Även munkpeppar kan tidigt på våren hjälpa till att jämna ut brunstcykeln, men den ska inte användas till dräktiga ston

Dräktigt sto:

• Vitaminrika bär
  
• I slutet av dräktigheten bör man även lägga till stärkande örter, såsom hallon, rölleka, lusern, linfrögel och svartvinbär. Att ge dessa några veckor före den beräknade fölningen stärker förlossningsorganen och underlättar förlossningen.

Förlossningssmärta:

• Efter fölning kan rölleka lindra förlossningssmärtor, och återhämtningen efter förlossningen underlättas av hallon, maskros och johannesört.

Ökad mjölkproduktion:

• mjölkört, hallon, nässla, dill och fänkål

Vid avvänjning:

• salvia, våtarv och daggkåpa minskar mjölkproduktionen.