Användningen av örter i hästars utfodring har ökat under de senaste decennierna, men ämnet väcker fortfarande många frågor. Är örter bara en tradition, eller finns det även vetenskapligt stöd för deras användning?
Enligt forskningen ligger svaret någonstans däremellan. Många örter som används till hästar innehåller näringsmässigt intressanta ämnen, och vissa växter har också varit föremål för vetenskapliga studier. Samtidigt konstaterar forskare att kunskapen om många örters effekter hos just hästar fortfarande är mer begränsad än hos människor eller produktionsdjur.
En sak är dock ganska tydlig: i naturen är hästens diet betydligt mer varierad än enbart hö eller betesgräs.
Hästen är naturligt en mångsidig växtätare
Vildlevande hästar utnyttjar ett stort antal olika växtarter under årets lopp. Förutom gräs äter de bland annat örter, buskar, trädblad, bark, frön och rötter.
Det innebär att hästen i naturen får i sig ett brett spektrum av växternas naturliga föreningar. I dagens stallmiljö är utfodringen ofta betydligt mer ensidig, vilket är en anledning till att många forskare ser örtutfodring som ett biologiskt motiverat sätt att öka mångfalden i foderstaten.
Vad innehåller örter?
Örters intresse bygger inte enbart på vitaminer och mineraler.
Växter innehåller naturligt bland annat:
- fibrer
- polyfenoler
- flavonoider
- karotenoider
- eteriska oljor
- slemämnen
- olika organiska svavelföreningar
Dessa ämnen är en naturlig del av växternas struktur och ämnesomsättning. Det är just därför de har väckt intresse även inom forskning kring djurutfodring.
Vad har forskningen visat?
En av de mest välkända översikterna om örtutfodring hos hästar publicerades år 2008, då forskarna Carey Williams och Emily Lamprecht sammanställde kunskapen kring vanligt använda örter och växtbaserade foderråvaror.
Översikten behandlade bland annat:
- vitlök
- ingefära
- solhatt (Echinacea)
- ginseng
- yucca
- olika växtbaserade fodertillskott
Forskarna drog slutsatsen att många växter innehåller biologiskt aktiva ämnen, men att antalet studier som faktiskt genomförts på hästar fortfarande är begränsat. Användningen av många örter bygger idag på en kombination av lång tradition, kända näringsmässiga egenskaper och forskning från andra djurslag.
Under senare år har dock fler studier publicerats, särskilt kring matsmältning, antioxidativa ämnen och växternas bioaktiva komponenter.
Nypon – en av de mest studerade växterna hos hästar
Nypon (Rosa canina) tillhör de få växter vars användning har undersökts i kontrollerade studier på hästar.
Forskarna har särskilt intresserat sig för innehållet av:
- polyfenoler
- flavonoider
- karotenoider
- vitamin C
- pektin
- fibrer
År 2010 genomförde Winther och medarbetare en randomiserad, placebokontrollerad dubbelblind studie där man undersökte nypons påverkan på immunförsvar, arbetskapacitet och beteende hos hästar.
Studien visade skillnader mellan hästar som fick nypon och hästar i placebogruppen i flera av de uppmätta parametrarna. Resultaten antydde att nyponets naturliga ämnen kan påverka vissa fysiologiska responser.
År 2012 undersökte samma forskargrupp upptaget av naturligt vitamin C från nypon samt markörer kopplade till antioxidativ kapacitet hos travhästar under en tre månader lång utfodringsperiod.
Studien visade förändringar i flera parametrar relaterade till antioxidativ kapacitet jämfört med kontrollgruppen. Forskarna drog slutsatsen att nypon kan fungera som en naturlig källa till antioxidativa ämnen i hästens utfodring.
Vitlök – en av världens mest studerade örter
Vitlök (Allium sativum) är en av de mest välkända och mest studerade växterna även inom hästutfodring.
De mest intressanta ämnena är olika organiska svavelföreningar, såsom allicin, samt flera andra naturliga växtföreningar.
Studier på hästar har framför allt undersökt:
- parametrar kopplade till luftvägarna
- slemproduktion
- blodvärden
- säkerhet vid långvarig användning
I en studie publicerad 2019 fick hästar torkad vitlök under mer än 80 dagar. Forskarna observerade förändringar i vissa luftvägsrelaterade fynd samt i sammansättningen av slem från luftvägarna jämfört med kontrollgruppen.
Samtidigt har forskning visat att mycket höga doser vitlök kan påverka de röda blodkropparna. Forskarna betonar därför vikten av korrekt dosering och att vitlök används som en del av en balanserad foderstat, inte i obegränsade mängder.
Vitlök är ett bra exempel på en växt vars användning stöds både av lång tradition och av vetenskaplig forskning.
Slembildande växter – intressanta tack vare sina fysikaliska egenskaper
Alla örter är inte intressanta på grund av sina bioaktiva ämnen.
Vissa växter innehåller stora mängder slemämnen, så kallade mukopolysackarider. Dessa växters betydelse bygger framför allt på deras fysikaliska egenskaper.
Kända slembildande växter är bland annat:
- läkemalva (Althaea officinalis)
- rödalm (Ulmus rubra)
- psyllium (Plantago ovata)
- linfrö
- bockhornsklöver
- chiafrön
När slemämnen kommer i kontakt med vatten bildas en geléliknande struktur.
Forskarna intresserar sig särskilt för:
- fodermassans struktur
- vattenlösliga fibrer
- gelbildning
- växternas innehåll av slemämnen
Läkemalva och rödalm är särskilt kända för sitt höga innehåll av slemämnen. Psyllium är en av de mest studerade slembildande växterna hos hästar, och dess användning bygger på förmågan att binda stora mängder vatten och bilda en geléliknande massa.
Hos chiafrön är forskarna dessutom intresserade av det naturligt höga innehållet av omega-fettsyror.
Användningen av slembildande växter bygger framför allt på deras välkända sammansättning samt deras innehåll av vattenlösliga fibrer och slemämnen.
Kan hästar själva välja de växter de behöver?
Under senare år har forskare också intresserat sig för ett fenomen som kallas zoopharmacognosy.
Begreppet beskriver djurs förmåga att välja olika växter eller ämnen i sin omgivning.
I studier där hästar erbjudits flera olika växter samtidigt har man sett att det finns stora individuella skillnader i växtval.
Även om forskningen inte visar att hästar kan ”självmedicinera” med specifika växter, tyder resultaten på att hästar gör betydligt mer varierade växtval än man tidigare trott. Hästar är dessutom skickliga på att undvika många växter som inte är lämpliga för dem.
Örtutfodring och sommarbete – samma tanke i olika former
Sommarbetet är ett bra exempel på hur en mångsidig växtflora naturligt ingår i hästens diet. Ett välskött bete innehåller ofta flera olika gräs-, ört- och växtarter som ger hästen variation samt olika näringsämnen och naturliga växtföreningar.
I naturen består hästens kost inte av en eller två växtarter, utan av ett brett spektrum av växter som varierar mellan årstiderna. Ur detta perspektiv kan även örtutfodring ses som ett sätt att öka variationen i foderstaten, särskilt när den dagliga utfodringen huvudsakligen består av hö och andra traditionella fodermedel.
Oavsett om det handlar om växterna på sommarbetet, naturliga örter eller örter som tillsätts i foderstaten är den gemensamma nämnaren densamma: en mångsidig växtflora har varit en naturlig del av hästens kost under hela dess evolution.
Källor
Williams CA & Lamprecht ED (2008). Some Commonly Fed Herbs and Other Functional Foods in Equine Nutrition: A Review. The Veterinary Journal.
Winther K et al. (2010). A Randomised Placebo Controlled Double Blind Study on the Effect of Subspecies of Rose Hip (Rosa canina) on the Immune System, Working Capacity and Behaviour of Horses.
Winther K et al. (2012). The Absorption of Natural Vitamin C in Horses and Anti-Oxidative Capacity: A Randomised Controlled Study on Trotters During a Three-Month Intervention Period. Comparative Exercise Physiology 8:195–201.
Mazan MR et al. (2019). Effects of Feeding Garlic (Allium sativum) on the Respiratory Health of Horses.
Pearson W et al. (2005). Effects of Dietary Garlic on Blood Parameters in Horses.
Elghandour MMY et al. (2018). Plant Bioactives and Extracts as Feed Additives in Horse Nutrition.
