När det gäller hästens intag av mineraler handlar det inte bara om mängder – också mineralernas inbördes samspel påverkar deras upptag, biotillgänglighet och funktion. Ett för högt eller för lågt intag av ett enskilt mineral kan störa upptaget av andra mineraler eller orsaka obalans i ämnesomsättningen. Därför är det viktigt att betrakta hästens mineralbalans som en helhet.
Vanliga samverkningar
Kalcium (Ca) och fosfor (P)
- Dessa mineraler fungerar tillsammans i skelettets utveckling, men rätt förhållande är viktigt:
- Det rekommenderade Ca:P-förhållandet är cirka 1,5–2:1.
· För mycket kalcium kan försämra upptaget av fosfor, och tvärtom.
· Obalans kan orsaka tillväxtstörningar eller försvagat skelett.
Kalcium och magnesium (Mg)
· Magnesium är en viktig motverkande faktor till kalcium i nerver och muskler.
· Ett högt kalciumintag kan försämra magnesiumupptaget, vilket kan leda till muskelspänningar eller nervositet.
Zink (Zn) och koppar (Cu)
- Zink och koppar konkurrerar om samma transportvägar i tarmen.
- Om zink finns i betydligt större mängd än koppar, till exempel vid ett förhållande över 5:1, kan kopparupptaget försämras avsevärt.
- Ett korrekt Zn:Cu-förhållande rekommenderas ofta ligga på 4:1–5:1.
Järn (Fe)
- Järn konkurrerar med zink, koppar och mangan om upptaget.
- Överskott av järn kan försämra utnyttjandet av dessa spårämnen och leda till bristsymtom, även om fodret till synes är tillräckligt.
-
Kopparbrist kan leda till att järn lagras i levern och orsaka sekundär anemi, eftersom järnet inte kan utnyttjas effektivt.
- Å andra sidan kan för mycket järn försämra upptaget av koppar, eftersom de konkurrerar om samma transportvägar i tarmen.
Andra viktiga samverkningar
Selen (Se) och vitamin E
- Selen fungerar på enzymnivå tillsammans med vitamin E.
- Båda deltar i cellernas antioxidativa skydd, och deras samverkan förbättrar prestationsförmåga och motståndskraft.
- Brist på det ena ökar behovet av det andra.
Mangan (Mn), zink (Zn) och koppar (Cu)
- Alla dessa är viktiga för bindväv, skelett och ledhälsa.
- De konkurrerar delvis om upptaget, och därför är balansen avgörande särskilt hos växande hästar.
Kelater och organiska former
- Organiska mineralformer, till exempel proteinkelater, tas ofta upp mer effektivt och är mindre känsliga för antagonism, det vill säga den skadliga inverkan som ett ämne kan ha på ett annat ämnes upptag, utnyttjande eller funktion i kroppen.
- På detta sätt kan man säkerställa bättre utnyttjande, särskilt i situationer där mineralerna konkurrerar med varandra.
| Mineraler | Samverkan |
| Kalcium – Fosfor | Felaktigt förhållande försvagar skelettet |
| Kalcium – Magnesium | Högt Ca försämrar upptaget av Mg |
| Zink – Koppar | Konkurrerar om upptaget |
| Järn – Zink/Koppar | Överskott av Fe hämmar upptaget av Zn och Cu |
| Selen – Vitamin E | Fungerar synergistiskt i cellskyddet |
| Organiska former | Mindre känsliga för inbördes hämmande effekter |
Källor:
- National Research Council (NRC). (2007).
Nutrient Requirements of Horses (6th Revised Edition).
- Harris, P. A., & Geor, R. J. (2013).
In: Equine Applied and Clinical Nutrition.
- Kohn, C. W. (2020).
In: Equine Internal Medicine (4th ed.).
- Alltech – Technical Briefs & White Papers.
- McDowell, L. R. (2003).
Minerals in Animal and Human Nutrition (2nd ed.).
- Kentucky Equine Research (KER) – Nutrition Library.
- Hintz, H. F., & Cymbaluk, N. F. (1994).
Nutrition of the young horse. I: Equine Veterinary Journal Supplement.
