Fölets tillväxt är snabb och sker i olika faser. De första månaderna har stor betydelse för vilka strukturella och näringsmässiga förutsättningar hästen får senare i livet.
Utfodringen av fölet börjar i praktiken redan före födseln – men efter födseln för varje fas med sig sina egna särskilda behov.
De första timmarna – råmjölkens betydelse
Under de första levnadstimmarna får fölet näringsämnen och energi från råmjölken (kolostrum).
Råmjölken är fölets första och mycket viktiga näringskälla, och att den ges så tidigt som möjligt efter födseln är en central del av utfodringen.
De första veckorna – mjölken är den huvudsakliga näringen
Under de första veckorna får fölet sin näring främst från stoets mjölk.
Samtidigt börjar fölet:
- smaka på hö
- visa intresse för stoets foder
- utveckla sitt ätbeteende
Denna fas är viktig för utvecklingen av matsmältningen.
Tidig tilläggsutfodring – små mängder med stor betydelse
Redan vid några veckors ålder börjar fölet äta små mängder fast föda.
Målet i detta skede är att:
- vänja matsmältningen vid fast föda
- skapa en balanserad näringsgrund för tillväxten
Högkvalitativt hö utgör fortfarande grunden, och små mängder annat foder kan introduceras försiktigt som en del av helheten.
Mineraler och spårämnen – byggstenar för tillväxt
Det växande fölet behöver mineraler och spårämnen från fodret som är en del av kroppens normala strukturer och metaboliska processer.
Exempel på viktiga näringsämnen är:
- zink och koppar
- kalcium och fosfor
I fölets utfodring är det inte enskilda mängder som är avgörande, utan balansen mellan mineralerna.
Balanserade förhållanden i praktiken
Flera mineraler betraktas alltid tillsammans eftersom de verkar parallellt i kroppen som en del av den näringsmässiga helheten.
Kalcium och fosfor
- bedöms alltid tillsammans
- förhållandet i fölets utfodring är vanligtvis cirka 1,2–1,8 : 1 (Ca : P)
Zink och koppar
- bedöms ofta tillsammans
- ett typiskt förhållande är cirka 3–5 : 1 (Zn : Cu)
Dessa förhållanden är inte enskilda målvärden, utan en del av den helhet som skapas av den totala utfodringen.
Varför är förhållanden viktigare än mängder?
I fölets utfodring:
- avgör inte en stor mängd av ett enskilt mineral helheten
- mineraler verkar tillsammans, inte var för sig
- grovfodret utgör grunden som vid behov kompletteras
Till exempel:
Om stora mängder zink tillsätts utan att kopparnivån förändras kan helheten bli obalanserad.
Vad innebär mineralbalansen i praktiken?
Fölets kropp bygger kontinuerligt nya strukturer från de byggstenar som tillförs via fodret.
Balansen mellan mineraler och spårämnen är särskilt kopplad till:
Skelettets utveckling
Kalcium och fosfor bildar skelettets mineralstruktur, och deras inbördes förhållande är en del av skelettets normala uppbyggnad under tillväxten.
Bildning av vävnader och bindväv
Zink och koppar deltar i flera enzymatiska processer och är kopplade till bildning av vävnadsstrukturer, såsom bindväv och kollagen.
Tillväxtens helhet
Fölets kropp använder näringsämnen samtidigt för att bygga olika strukturer, vilket gör balansen mellan näringsämnen till en viktig del av en fungerande helhet.
Praktiskt perspektiv
I praktiken innebär detta att:
- mineraler alltid bedöms som en helhet
- grovfoder + övrig utfodring bildar utgångspunkten
- komplettering görs vid behov, inte för säkerhets skull
Vitamin E – skydd på cellnivå och en del av tillväxtens helhet
Vitamin E är ett fettlösligt vitamin som verkar i cellmembranens struktur och är en central del av kroppens normala antioxidativa system.
Dess roll är särskilt kopplad till:
- cellernas strukturella integritet
- skydd av fettsyror mot oxidation
- vävnaders normala ämnesomsättning
Hos det växande fölet blir betydelsen tydlig, eftersom kroppen kontinuerligt bildar nya celler och vävnader. I detta skede är de mekanismer som skyddar cellerna en del av en fungerande helhet.
Tillgången på vitamin E beror till stor del på fodrets kvalitet. Färskt gräs är den viktigaste naturliga källan, medan halterna kan minska i lagrat foder.
Vitamin E och selen – samma biologiska system
Vitamin E betraktas ofta tillsammans med selen, eftersom de verkar inom samma fysiologiska system.
- Vitamin E verkar på cellmembrannivå
- Selen ingår i kroppens antioxidativa enzymer
Tillsammans deltar de i skyddet av celler mot oxidativa processer och bidrar till kroppens normala funktioner när ämnesomsättningen är aktiv.
Vad innebär detta i fölets utveckling?
Under tillväxtfasen:
- sker cellförnyelsen snabbt
- bildas vävnader kontinuerligt
- är ämnesomsättningen aktiv
I detta sammanhang utgör vitamin E och selen en del av den helhet där kroppen upprätthåller cellernas funktion och struktur.
Protein – grunden för växande vävnad
Fölets snabba tillväxt kräver ett tillräckligt intag av protein av god kvalitet.
Protein består av aminosyror som är en del av kroppens normala uppbyggnad av vävnader och tillväxt. I fölets utfodring är det inte enbart mängden protein som är avgörande, utan även dess sammansättning.
Under tillväxten är protein kopplat till:
- bildning av vävnader
- tillväxt och utveckling
Högkvalitativt grovfoder utgör grunden, som vid behov kan kompletteras.
Fett och omega-fettsyror – en del av helheten
Fett är en del av fölets energiförsörjning och den totala utfodringen.
Växtbaserade fettsyror bidrar med variation och kompletterar helheten som en del av en balanserad foderstat.
Avvänjning – en vändpunkt i utfodringen
Avvänjning är en av de viktigaste faserna i fölets utfodring.
När mjölkens andel minskar ökar betydelsen av fast föda. Därför är det en fördel om fölet redan före avvänjning har vant sig vid fast foder.
Under avvänjningen:
- sker förändringar gradvis
- blir kontinuiteten i utfodringen viktig
- är grovfodrets kvalitet och tillgång avgörande
När fölet är vant vid fast föda innan avvänjning blir övergången oftast jämnare.
En bra start bär långt
Fölets utfodring handlar inte om enskilda produkter eller näringsämnen, utan om helheten.
En balanserad utfodring, högkvalitativt grovfoder och en stegvis övergång skapar grunden för fölets tillväxt och utveckling.
Källor:
National Research Council (NRC). Nutrient Requirements of Horses. 6th revised edition. Washington, DC: National Academies Press, 2007.
MSD Veterinary Manual. Nutritional Requirements of Horses and Other Equids.
https://www.msdvetmanual.com/management-and-nutrition/nutrition-horses/nutritional-requirements-of-horses-and-other-equids
Lewis, L.D. Equine Clinical Nutrition: Feeding and Care. Williams & Wilkins, 1995.
Ott, E.A. & Asquith, R.L. “Nutrition and Management of the Growing Horse.” Veterinary Clinics of North America: Equine Practice, 1997.
Schryver, H.F., Hintz, H.F. & Lowe, J.E. “Calcium and phosphorus requirements of the horse.” Journal of Animal Science.
Spears, J.W. “Trace mineral bioavailability in ruminants.” (relevant mineral interactions also described in equine nutrition context).
