När man talar om hästfoder är fiberhalten ofta en av de första siffrorna man tittar på i innehållsdeklarationen.
Men två foder kan innehålla nästan lika mycket fiber och ändå bete sig helt olika i hästens matsmältningssystem.
Anledningen är enkel:
fiber är inte ett enda näringsämne.
Växter innehåller många olika typer av fibrer och kolhydratstrukturer. De skiljer sig bland annat åt i hur väl de fermenteras i hästens tarm, hur mycket vatten de binder och vilka fysikaliska egenskaper de har.
Därför säger enbart fodrets råfiberhalt inte särskilt mycket om vilken typ av fiber hästen faktiskt får i sig.
Hästen är byggd för att använda fiber
Hästen är en grovtarmsfermenterare.
En stor del av växtfibrerna i fodret passerar vidare till blind- och tjocktarmen, där tarmens mikroorganismer bryter ner dem genom fermentering. Vid denna process bildas bland annat kortkedjiga fettsyror som hästen kan använda som energikälla.
Fiber är alltså inte bara ”massa” som passerar genom tarmen. Det är en central del av hästens energiförsörjning och av tarmens mikrobiella ekosystem.
Samtidigt har grovfodrets fysiska struktur en helt egen betydelse.
Att äta långstråigt hö kräver mycket tuggande. Tuggandet ökar salivproduktionen, förlänger ättiden och stödjer hästens normala matsmältning och ätbeteende.
Därför är grunden i hästens utfodring fortfarande:
en tillräcklig mängd grovfoder av god kvalitet.
Olika fibertillskott kan komplettera foderstaten, men de ersätter inte hö eller bete.
Strukturell fiber – grunden i utfodringen
I hö och annat grovfoder består en stor del av fibern av växternas cellväggsstrukturer, såsom cellulosa, hemicellulosa och lignin.
Dessa beskrivs i foderanalyser bland annat med NDF- och ADF-värden.
Strukturell fiber påverkar bland annat:
- tuggande och salivproduktion
- tiden hästen ägnar åt att äta
- tarmens fyllnadsgrad
- normal tarmmotilitet
- fermenteringen i grovtarmen.
Men inte heller all strukturell fiber är likadan.
När växten mognar och blir grövre lignifieras cellväggarna vanligtvis mer. Lignin kan mikroorganismerna knappt bryta ner, och samtidigt kan smältbarheten hos övriga cellväggsfibrer försämras.
Därför kan två höpartier med liknande fibervärden på papperet i praktiken vara mycket olika.
Fermenterbara fibrer – näring för tarmens mikroorganismer
Vissa fiberkällor fermenteras betydligt lättare än kraftigt lignifierad växtfiber.
Det gäller till exempel många råvaror som innehåller pektin samt betfiber.
De används mycket i hästutfodring just eftersom de kan bidra med energi via mikroorganismernas fermentering utan att man behöver tillföra motsvarande mängd stärkelserikt spannmål.
Det här är ett bra exempel på varför fiberhalten i sig inte berättar vilken näringsmässig betydelse fibern har.
Två fiberkällor kan se likartade ut i analysen, samtidigt som den ena är betydligt lättare för mikroorganismerna i grovtarmen att utnyttja.
Hur är det med lösliga och gelbildande fibrer?
Vissa växtkolhydrater beter sig helt annorlunda tillsammans med vatten än den grova fibern i hö.
De kan:
- binda stora mängder vatten
- svälla
- bilda en viskös eller geléliknande massa
- samtidigt fungera som fermenterbart material för tarmens mikroorganismer.
Bra exempel är chia, psyllium och pektin.
I samma sammanhang är det också värt att tala om inulin, även om dess viktigaste egenskap inte är gelbildning utan att det fermenteras och fungerar som näring för tarmens mikroorganismer.
Chia – mycket mer än bara fiber
På chiafröets yta finns rikligt med vattenbindande slemämnen, så kallade mucilageämnen.
När chia kommer i kontakt med vatten bildas snabbt ett geléliknande lager runt fröet. Det är lätt att se även hemma: chiafrön sväller kraftigt i vatten och bildar en slemliknande struktur omkring sig.
På grund av dessa egenskaper används chia i dag mycket i hästutfodring även för att stödja transporten av sand genom tarmen, och rekommenderas i praktiken även av veterinärer.
Det intressanta med chia är dock att det inte enbart är en fiber som används i samband med sand.
Hela chiafrön innehåller dessutom:
- rikligt med alfa-linolensyra, alltså omega-3-fettsyran ALA
- högkvalitativt vegetabiliskt protein
- flera olika fiberfraktioner
- vattenbindande slemämnen
- naturligt även andra näringsämnen.
Chia kan därför användas som en del av hästens dagliga utfodring och inte enbart som en tillfällig kur.
I samma råvara kombineras alltså gelbildande fiber med värdefulla näringsmässiga egenskaper.
Användningen av chia som stöd vid sandrensning har blivit allt vanligare i praktiken.
Psyllium – en kraftigt svällande fiber
Psyllium, eller skal från loppfrö, innehåller mycket stora mängder vattenbindande polysackarider.
När psyllium kommer i kontakt med vatten sväller det snabbt och bildar en mycket viskös gel.
Just därför är psyllium en av de mest traditionellt använda produkterna vid sandrensning hos häst.
Det finns även studier på häst, men resultaten är inte helt entydiga.
I vissa studier har enbart psyllium eller produkter innehållande psyllium inte avlägsnat sand effektivare än förändrad management och att hålla hästen i en sandfri miljö. Vid större sandansamlingar har bättre resultat exempelvis uppnåtts med en kombination av psyllium och magnesiumsulfat som administrerats av veterinär via nässvalgssond.
Psyllium har alltså en etablerad roll vid sandrensning, men behandling av en allvarlig sandansamling är inte samma sak som förebyggande fiberutfodring.
Pektin – en särskilt intressant fiber för mage och tarm
Pektin är en polysackarid som förekommer i växternas cellväggar och finns rikligt bland annat i frukt och många vegetabiliska foderråvaror.
Den skiljer sig på flera sätt från den grova strukturella fibern i hö.
Pektin:
- binder vatten
- kan bilda geléliknande strukturer
- fermenteras effektivt
- fungerar som substrat för mikroorganismerna i grovtarmen.
Pektin är också intressant i hästutfodring eftersom det ofta används i foderblandningar som är utvecklade för att stödja magsäckens välbefinnande.
Pektin och framför allt kombinationer av pektin och lecitin har även studerats hos hästar i samband med förändringar i magsäckens slemhinna.
Kombinationen pektin–lecitin har gett lovande resultat i studier på häst. I vissa studier har skador i magsäckens slemhinna minskat hos hästar som fått kombinationen, vilket stödjer dess användning i foderblandningar som är avsedda att stödja magsäckens välbefinnande. Studierna har dock haft olika upplägg, och effekten har inte kunnat visas under alla förhållanden, exempelvis i försöksmodeller med kraftig fasta.
Pektinets fysiologiska egenskaper är ändå särskilt intressanta: samma fiber kan både binda vatten och bilda geléliknande strukturer och senare fungera som fermenterbar näring för tarmens mikroorganismer.
Inulin – prebiotisk fiber som ger näring åt mikroorganismerna
Inulin är ett något annorlunda exempel på fiber.
Dess viktigaste egenskap är inte en kraftig vattenbindning eller gelbildning, utan att mikroorganismerna i tarmen kan fermentera det.
Inulin hör till fruktanerna och används ofta som prebiotisk fiber.
Med prebiotisk menas i praktiken en förening som värddjuret inte själv bryter ner på samma sätt som exempelvis stärkelse, men som vissa mikroorganismer i tarmen kan utnyttja.
Studier på häst har visat att inulin och fruktooligosackarider kan påverka mikroorganismernas fermentering i matsmältningskanalen. Samtidigt visar forskningen tydligt att sambandet inte är så enkelt som ”mer prebiotika = bättre tarm”.
En del av inulinet och fruktanerna kan fermenteras redan innan de når grovtarmen, och stora mängder snabbt fermenterbara kolhydrater kan förändra förhållandena i matsmältningskanalen kraftigt.
Därför har mängden, råvaran och hela foderstatens sammansättning betydelse även när det gäller prebiotiska fibrer.
Fyra fiberkällor – mycket olika egenskaper
Chia, psyllium, pektin och inulin kan alla kopplas till fiber, men deras egenskaper skiljer sig tydligt från varandra.
Chia
→ vattenbindande slemämnen samt näringsmässigt värdefulla omega-3-fettsyror, protein och andra fibrer
→ används både i den dagliga utfodringen och som stöd för transporten av sand genom tarmen
Psyllium
→ en mycket kraftigt svällande fiber som bildar en viskös gel
→ är särskilt känd för användning vid sandrensning
Pektin
→ en väl fermenterbar och vattenbindande fiber som även har gelbildande egenskaper
→ intressant både ur magsäckens och grovtarmens perspektiv
Inulin
→ en väl fermenterbar prebiotisk fiber
→ dess främsta betydelse är kopplad till mikroorganismernas fermentering i tarmen.
Redan den här jämförelsen visar tydligt varför ordet fiber i sig säger ganska lite om ett foder.
Varför berättar råfiberhalten inte hela sanningen?
Den råfiber som anges i fodrets innehållsdeklaration är ett värde som bestäms med en viss analysmetod.
Det berättar inte direkt:
- varifrån fibern kommer
- hur väl den fermenteras
- hur mycket lösliga fibrer den innehåller
- hur mycket gelbildande polysackarider den innehåller
- hur mycket vatten fibern binder
- hur snabbt mikroorganismerna i tarmen kan utnyttja den
- vilka andra näringsämnen fiberkällan bidrar med.
Det leder till en av artikelns viktigaste slutsatser:
15 % råfiber i ett foder behöver inte näringsmässigt betyda samma sak som 15 % råfiber i ett annat.
Råvaran spelar roll.
Hästen behöver inte en enda ”bästa fiber”
Olika typer av fiber ska inte heller rangordnas som bättre eller sämre.
De har olika funktioner.
Långstråigt grovfoder stödjer tuggande, salivproduktion, normalt ätbeteende och matsmältningskanalens funktion.
Fermenterbara fibrer ger energi till tarmens mikroorganismer och bidrar via fermenteringen med föreningar som även hästen själv kan utnyttja.
Gelbildande fibrer kan binda stora mängder vatten och bete sig helt annorlunda i matsmältningskanalen än grov växtfiber.
Prebiotiska fibrer påverkar framför allt vilken typ av fermenterbart material som erbjuds mikroorganismerna i matsmältningskanalen.
Därför är en bättre fråga än
”Hur mycket fiber innehåller produkten?”
följande:
”Vilka fiberkällor består denna mängd av – och vilka egenskaper har just de?”
Grunden är ändå alltid ett bra grovfoder
Olika specialiserade fiberkällor kan komplettera foderstaten på många sätt.
Chia, psyllium, pektin, inulin, betfiber och många andra fiberkällor kan alla vara värdefulla i rätt situation.
Men de förändrar inte hästens grundläggande fysiologi.
Hästens matsmältningssystem har utvecklats för att äta små mängder fiberrikt växtmaterial under en stor del av dygnet.
Därför börjar en bra fiberutfodring alltid med en tillräcklig mängd grovfoder av god kvalitet.
Därefter kan man fundera över vilka andra typer av fiber som kan vara värdefulla att lägga till i hästens foderstat – och framför allt varför.
Källor
Zeyner A. et al. In Vitro Gas Production from Batch Cultures of Stomach and Hindgut Digesta of Horses Adapted to a Prebiotic Dose of Fructooligosaccharides and Inulin. Journal of Equine Veterinary Science, 2020.
Hotwagner K. & Iben C. Evacuation of sand from the equine intestine with mineral oil, with and without psyllium.
Niinistö K. et al. Comparison of the effects of enteral psyllium, magnesium sulphate and their combination for removal of sand from the large colon of horses.
Niinistö K. et al. Investigation of the treatment of sand accumulations in the equine large colon with psyllium and magnesium sulphate.
Murray M.J. & Grady T.C. The effect of a pectin-lecithin complex on prevention of gastric mucosal lesions induced by feed deprivation in ponies.
Venner M. et al. Treatment of gastric lesions in horses with pectin-lecithin complex.
