HOVARNAS VÄLBEFINNANDE PÅVERKAS AV BÅDE YTTRE OCH INRE FAKTORER
Vilken typ av foder stödjer tillväxten av starka och friska hovar?
Näringen påverkar hela hästens kropp: från prestationsförmåga och sinnesstämning till tillväxt och ämnesomsättning. Hovarna är inget undantag. Tillväxten av en helt ny hov kan ta upp till ett år, så det din häst äter i dag kan påverka dess hälsa långt fram i tiden.
Receptet på starka och välmående hovar
Foderstaten har stor betydelse för kvaliteten och hållbarheten i det hornämne som bygger upp hästens hov. Hästar behöver vissa näringsämnen i bestämda mängder och proportioner för att kunna utveckla och upprätthålla starka hovar. Enbart kosten räcker dock inte i sig, eftersom många andra faktorer också påverkar hovarna. Hovvård, motion, ämnesomsättning, skoning, allmänt hälsotillstånd, genetik, underlaget i rasthagen och klimatet, särskilt fuktighetsnivån, kan alla påverka hur hästens hovar ser ut och hur starka de är – och inte alltid i positiv riktning. Det viktigaste är att förstå att hovhälsa kräver en mycket helhetsinriktad syn på hela hästen.
Hovarna avslöjar hästens hälsa och näringsstatus
Om man tittar noggrant kan man i hoven se horisontella åsar som omger hovens yta hos vissa hästar. Dessa tillväxtringar visar hur hovarna har reagerat på hästens kost och hälsa över tid. Ringarna kan uppstå efter en sjukdomsperiod eller spegla förändringar i nutritionen – till exempel när hästen börjar äta färskt gräs på våren eller när den lider av otillräcklig eller bristfällig näring. Regelbunden uppföljning av hur hästens hovar ser ut kan hjälpa till att upptäcka eventuella problem som har samband med näring eller annan hälsa.
Hoven växer långsamt, mindre än en centimeter per månad. Den långsamma tillväxthastigheten innebär att det tar månader innan hästens nuvarande hälsotillstånd och diet börjar synas i hovarna. Ibland kan det ta över ett år innan synliga förändringar uppstår. Därför är det viktigt att förstå att nyttan av fodermedel som påverkar hovarna först blir tydlig efter flera månader. Det krävs alltså tålamod.
Receptet på välmående hovar: näringsämnen som bygger starka hovar
Energi: Tillväxten av starka och hållbara hovar bygger på tillräcklig mängd energi. Därför är det avgörande att hästen får tillräckligt med energi via sin diet. I Finland är detta i och för sig oftast inte problemet – tvärtom. En häst som förbrukar mer energi än den får sparar de värdefulla näringsämnena till livsviktiga organ och kroppsfunktioner. I en sådan situation får yttre strukturer, såsom hovar och hårrem, mindre. Balans är ändå det viktigaste. Om hästens diet däremot innehåller mycket energi och för mycket icke-strukturella kolhydrater, stärkelse och socker, ökar risken för fång. Detsamma gäller överviktiga hästar: fetma ökar sannolikheten för ämnesomsättningsrubbningar, som också kan leda till fång eller metabolt syndrom.
Proteiner: Rätt tillförsel av protein har avgörande betydelse för hovarnas välbefinnande. Detta beror främst på att hovmaterialet består av ett olösligt protein som kallas keratin. Keratin har avgörande betydelse för hovens styrka, hårdhet och elasticitet. Precis som alla proteiner består keratin av aminosyror, som hästen använder för att bygga upp och underhålla olika kroppsvävnader. I hoven finns naturligt vissa aminosyror som bidrar till att säkerställa dess korrekta struktur och funktion. Dessa är cystin, arginin, leucin, lysin, prolin, serin, glycin och valin, samt mindre mängder metionin, fenylalanin och histidin. Därför är det viktigt att foderstaten innehåller alla 10 essentiella aminosyror, eftersom tillskott av endast vissa aminosyror kan orsaka obalans i proteinomsattningen. Det som gör vissa aminosyror "essentiella" är att kroppen inte själv kan producera dem i tillräcklig mängd, och därför måste hästen få dem via kosten. Även när det gäller proteinintag bör man dock hålla sig till måttlighet, eftersom överutfodring med protein kan vara skadligt särskilt i varmt väder, då nedbrytningen av protein producerar extra kroppsvärme och ökar behovet av vatten. Detta kan vara problematiskt till exempel för tävlingshästar som reser och tränar i varma förhållanden. Sporthästar är redan i sig mer benägna att drabbas av uttorkning och värmestress. Dessutom belastar nedbrytningen av alltför stora mängder protein njurarna, och detta bör särskilt beaktas hos äldre hästar.
Fetter: Fetter förbättrar inte hovkvaliteten i sig själva. Fetter hjälper dock till att säkerställa tillräckligt energiintag och stödjer därmed hovhälsan indirekt. Fett i foderstaten hjälper också till att hålla bakterier och svampar borta från hovarna. Fett är i regel, i måttliga mängder, en säker och effektiv energikälla för de flesta hästar, och det kan användas för att ersätta stärkelserika spannmål för att säkerställa tillräckligt energiintag.
Biotin: Näringsexperter anser att vitamin B7, alltså biotin, är det viktigaste enskilda vitaminet för hovhälsa. Biotin innehåller svavel, ett grundämne som stärker bindningarna mellan kollagenfibrerna i bindväv, även i hovväggen. Flera studier, bland annat Kempson 1987 och Wintzer 1986, har visat att biotin är effektivt för att återställa hovväggens styrka och elasticitet när strukturella defekter finns. Biotin finns naturligt bland annat i gräs, kli och jäst, och därför får hästen i regel tillräckligt via sin kost, 15–20 mg per dag. Eftersom biotin är ett vattenlösligt vitamin utsöndrar kroppen allt överskott, vilket eliminerar risken för toxicitet och gör det mycket säkert. Biotin verkar vara särskilt nyttigt för hästar vars sköra hovar beror på degeneration i det yttersta lagret av hovväggen.
Tarmhälsa: En viktig faktor för hovhälsan är de nyttiga bakterierna i matsmältningskanalen. Det är viktigt att stödja ett fungerande mikrobiom i tarmen, eftersom mikroberna i grovtarmen producerar B-komplexvitaminer som också påverkar blodcirkulationen i hovarna. Om det finns problem i matsmältningen och näringsupptaget eller om tarmmikroberna inte är i balans, minskar nyttjandet av näringsämnen och även hovarna kan bli lidande. Därför bör man alltid säkerställa välbefinnandet och balansen i mage och tarm hos hästar som lider av dåliga hovar.
Mineraler: Zink har en betydande roll i keratiniseringen och i att upprätthålla hovarnas styrka. Studier har visat att svaga hovar ibland hänger samman med låga nivåer av zink i blodet (Harrington et al., 1973). Hästar behöver också kalcium för att binda celler till varandra inuti hornämnet. Rätt förhållande mellan kalcium och fosfor är en av grundpelarna i utfodringen, eftersom överskott av fosfor kan störa upptaget av kalcium och orsaka många hälsoproblem. Kalcium är viktigt för hovarnas välbefinnande, eftersom kalciumbrist kan försvaga hovarna. Liksom aminosyror verkar också mineraler i grupper, och därför kan överdosering av ett enskilt mineral störa upptaget och användningen av andra mineraler. Till exempel försämrar ett alltför högt intag av zink omsattningen av koppar och järn. Selen och metionin hjälper till att bygga starka hovar, men i alltför stora mängder försämrar de i stället kvaliteten på hornämnet. Det handlar alltså om att hitta en näringsmässig balans.
När är det motiverat att använda tillskott?
Hästar som redan har goda hovar har vanligtvis ingen nytta av att man lägger till extra tillskott i deras kost. Detta beror sannolikt på att deras diet redan är tillräckligt balanserad för att också täcka hovarnas behov. Därför är det mest nyttigt att säkerställa en tillräcklig och balanserad kost och att ge hovstödjande tillskott endast till hästar som har svaga och spruckna hovar trots att foderstaten är i balans. Varje häst är en individ, och alla har sina egna behov för att stödja hovhälsan. Ägaren bör därför vara uppmärksam på hur förändringar i kost, motion eller miljö påverkar hästens hovar, så att faktorer som hotar hovhälsan kan åtgärdas i tid.
